Livet som sådant

Jag tänkte göra lite reklam för en ny blogg som uppkommit på nätet. Den tillhör en av de personer jag håller av mest, nämligen min bror.Ila nu genast dit och ta del av hans tankar. Han är dessutom lika trevlig som sin syster.

Är det någon som kan tala om för tant Anne hur man laddar upp youtubeklipp i sin blogg? Måste man vara med i Youtube för att det ska funka???

I skallen kan göra mig vansinnig eller väldigt redig. Idag känner jag mig mest jätteskrivsugen.Jag skulle vilja vädra en massa saker men ja kan inte göra det offentligt. Ibland önskar jag att jag verkligen vågade bara skriva det som faller mig in.Jag vill just nu kunna stänga av min förbannade skalle så jag får vila i kropp och knopp pga stress jag skapar själv.Istället tänker jag lägga mig ner och njuta utav bra musik och en bra tidning.

Jag har varit och sett filmen Mamma Mia! Vilken otroligt bra film. Jag mår bra i hela kroppen och bara lallar på ABBA låtar.Må bra input bör jag göra oftare.Jag och C + N från kontoret for iväg och åt lite mat samt såg filmen. Detta behövdes känner jag och nu hoppas jag på att vakna pigg som en lärka imorgon.Godnatt!!

Handla om mode så låg jag pyrt till nu. Osminkad i gamla jogging med en stor tshirt, hemskt inne. Vi har haft den näst sista helgen på Rullis. En helg kvar sedan rivning av allt. Det är det värsta jag vet.Ett riktigt grovjobb som är astrist.

Denna helgen har varit hektisk men jätterolig. Elias och Elliot med oss på rullis. Det innebar fiske,bad,chips,godis,svampplockning och bus.Sena kvällar för killarna men igår somande även mormor redan 22.30 och vi sov till 08.30 imorse så jag är relativt pigg.På vår väg hem från affären igår så tvärnitade Robban och började backa??Han hade från bilfönstret sett något suveränt gott dvs Stolt fjällskivling. Vi hade till slut 2 kassar fulla med svamp med oss hem då morfar tog killarna med sig på en cykeltur idag och plockade hem mera svamp.För ett par timmar sedan åt vi hemgjord pasta med smörstekt svamp och parmesan samt lite rödvin, så otroligt gott.

Natten till idag så drömde jag at jag hade ett nytt jobb. Jag var på ett hem för gamla som låg i en stor byggnad som jag inte känner till. Jag var orolig hela tiden för jag visste inte vad jag skulle göra.Jag hade människor runt mig som skulle lära mig men bara struntade i mig och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag var tvungen att bära deras klänning som såg ut som ett Carl Larsson förkläde som var blommigt i rött,blått och vitt (Chickt värre). Den skulle jag ha på mig första tiden.Överallt satt det gamla människor och folk spelade dragspel,Fia mm.Jag ville INTE vara där. Jag insåg att jag skulle behöva byta skitblöjor på gamlingar som jag i drömmen var rädd för. Jag ville hellre jobba med barn.I drömmen var jag jätterädd,orolig och frustrerad.

Drömmarna säger mycket om oss själva och jag känner mig just nu väldigt stressad,orolig. Allt går som tur var att få på rätt köl.

Är på hemmaplan. Vi åkte Mc i ösregn.Vi verkar vara dömda att åka i regn just nu. Stod länge i bilkö pga en kollision mellan ett par bilar.Otroligt otäckt.

Jag är tröttare än tröttast och ska strax krypa till kojs.Imorgon är det sushi buffé hemma hos oss för Linas familj och mina svärpärer.Arbetet jag pratade om tidigare idag i bloggen är samma gamla vanliga arbete men cheferna har vaknat med ett "efter sommaren ryck".

Är ungefär lika grå som mitt hår börjar bli. Ska därför inhandla färg idag och leja dotra i helgen.Återkommer. Är på språng ut för att rasta en nödig hund. Arbetet står sedan på tur. Där jag har jag fått veta att jag ska bli deras förste säljare av resor.Jag ska drillas hårt på något de anser jag är bra på. Då vill jag naturligtvis även se det i löne kuvertet.

I väntan på att bekräfta mig själv söker jag bekräftelse överallt.
Speglar mig i glansen av komplimanger.
Inser aldrig att jag inte behöver bekräftelse av någon utifrån.
Jag behöver bekräfta mig själv.
Vara nöjd med den jag är.
Älska mig själv för den individ jag skapats till.
Se mig själv i spegelbilden le och omfamna.
Istället går jag på som en skördetröska,
sökandes kickarna,svaren.
Suget efter glädjen är större än kärleken till alltet.
Inser sällan misstagen förrän det är försent.
Då har jag förmodligen redan förlorat mer än jag vunnit,
Självrespekten.

Inte skrivet av egen erfarenhet men av en känsla som uppkommit pga av händelser i omvärlden.

Många har säkert vardags ångest så här dagen före arbetet. Inte jag! Jag känner att det är helt ok att återgå till normala rutiner. En ny rutin jag lagt till mig med under ledigheten är jogging varje måndag,onsd,fredag morgon.Vi har skuttat runt i skogen i ca 4 km med Moltas och sedan kastat oss ut i havet. Havet kan jag ju glömma här hemma men skutta runt det ska jag.Grannarna på Rullis tyckte nog vi var helt kajko i huvudet.

Nu har Moltas tyvärr drabbats av ränneskita så jag måste nog jogga ensam i skogen imöra och det tycker jag inte om. Senast jag joggade så var Moltas hemma pga värmen och jag sprang i spåret här på orten. Mitt i skogen mötte jag en mystisk person med nerdragen kepa poch långt stripigt hår. I min fantasi var han mördaren från underjoren så jag toksprang hem vilket resulterade i en väldigt öm fot. Nu ska jag testa om foten håller efter 1 veckas vila. Jag garanterar att det inte är något fel på min fantasi.Jag halade även upp nyckeln till cyklen för att använda som vapen under löprundan.

Robban och jag har varit barn dvs hundlediga sedan i onsdags. Vi åkte inte till Västervik pga det osäkra vädret. Vi for istället till Rullis med hoj och glatt humör. I torsdags satte vi oss på Mc:n redan 11.00 för att ta oss dit näsan pekade. Vi hamnade i Ljusdal.Där ringde jag till Mia som tyvärr inte var hemma men som via luren gav mig tips om bra fik (De hade underbar choklad tårta) och vägtips.Vi kom hem ca 20.00 och var dränkta av vatten. Dock hade vi tur då regnet började ösa ner först 5 mil innan Gävle.Jag säger bara HÄLSINGLAND! Så otroligt vacker natur. Jag var helt betagen.

Sen har vi haft lite oflyt med skurar och ihållande regn så det blev bara koratre turer de andra dagarna. I fredags drabbades jag av ett enormt migrän anfall för första gången på länge. Mådde verkligen apa. Kräktes och visste ej hur jag skulle sitta,ligga eller stå för att inte dö. Det kändes verkligen så.Att bo i husvagn och må illa är ingen hit. Det är skogen eller en kasse som gäller.Man får lita på att Ica kassarna är hela.

För övrigt är jag nöjd med vår ledighet. Om fyra ynka veckor åker vi en vecka till Turkiet och hotell Castello.

Hej det är jag, Anne! Jag är hemma en repa för att bland annat ha firat min Loppas 25 års dag.Hon fyllde det i torsdags. Nu sitter jag här med en kopp kaffe och kom på att jag kan ge ett litet pip ifrån mig. En veckas semester kvar som verkar regna bort. Lite trist då vi har planerat hoj vecka mot Västervik.Man kan i och för sig säkert paddla fram på en Mc också.Om det går som sig bör så åker vi ändå imöra. Vi har  ju regnkläder.

Vad har jag då gjort itre veckors tid? ja, det undrar jag med? Jag har slappat,solat,ätit gott,druckit gott(iskallt rosé vin). Vi har fiskat,varit ute med båten och rott.Jag rodde inte.Jag bara njöt av båtturen. Första veckan på ledigheten gick åt till att klättra på väggarna. Jag kände enorm stress av att inte ha något att göra så det tog sin tid att varva ner.Att klättra på förtältsväggar är inte att rekommendera.Vi har haft få besök på Rullis men lillebror hittade dit med två av sina barn.Vi har suttit på stranden med goa vänner och pratat,druckit vin? och bara varit som man sig bör.

Jag fattar för mitt liv inte hur tre veckor kan gå så fort.Jag kan gärna vara ledig i tre till men då någonstans där det är varmt och soligt.Nu vet ni at tjag varit hem en sväng. Är jag imorgon inte på väg till Västervik så far vi tillbaka till Rullis och kurar ihop oss i regnet med ljus,böcker och ett och annat glas vin.