Tankar som poppar
Har oftast alla i sitt huvud. När jag skriver dikter så är det inte alltid mig de handlar om. Jag gillar ord,texter och att skriva. Idag är det Fredag med stort F. Vi åker till vagnen för att börja riva. Det känns helt ok den här hösten. Det tragiska är väl att jag vägrar se att det är höst snart. Jag knallar på i min nya jeans kjol utan att frysa. Inte har jag börjat med strumpor än heller.
Våga vägra höst!! Är mitt nya motto.Solen ska ju skina från en blå himmel har de lovat.Jag tror blint på det. Om hösten är jag annars sjukare i leder och eksem. Jag vissnar likt allt annat och blommar upp på våren.Känner mig mycket yngre på sommaren och våren.
Apropå nya kläder så köpte jag mig en klänning/tunika igår. En alldeles underbar sådan i den bjärta färgen svart. 
Den är ärmlös med och har ingen krage. Den är lite A linjeformad och har puff nertill. Skitsnyggt med leggings och stövlar eller ballerinaskor.Jag känner mig urvacker i den. Robbans kommentar när jag visade den var: "Men!! det ser ut som om det sitter ett gummiband nedtill på den. Det ser konstigt ut!!" Själv tycker jag den är hur härlig som helst. Tur att Robban slipper bära min klänning.Han skulle med all säkerhet se dråplig ut i den.Lite som barbapappa.
