Livet som sådant

July 7, 2008

Det är måndag Morgooooonnnnn

Filed under: Dagar

Och jag är ganska trött! Arbetar halva veckan för att sedan vara mormor till 100%. Rhapsody In Rock i Forsmark var jätte roligt. Jag hade skitkul men det var urkallt.Vi satt på jättebra platser och jag hade väldiga besvär med att sitta stilla.

Vad är det för fel på folk? Är man på en konsert så brukar man väl åtminstone klappa händerna. I lördags satt alla som stela figurer och vippade lite på tårna. Men HALLÅ!! Musik kan man inte sitta stilla till.En ursnygg Pablo kliver ut på scenen och river av en salsa aktig låt. Vad händer? Inget! Min rumpa vill skaka loss och jag klappade händerna men när jag ser att grannen sneglar på mig som om jag hade något fel så dämpades även jag. Nä, vet ni vad Svenska folket. Ge järnet! Livet är för kort för att vi ska sitta och fundera på vad de andra ska säga. LEV!!,NJUT och DANSA.

Jag hade jättekul.På natten när vi kom hem åt vi middag. Vi hade bara ätit en varmkorv till middag så kl 01.00 mumsade vi i oss grillad kyckling med ugnsrostade grönsaker,så gott.Igår tog vi hojen och for till Öregrund för att fylla på vaccin mot TBE.Satte oss på en uteservering och intog lunch.Måsarna cirklade över oss och ville ha sin beskärda del. Jag gillar inte måsar i kombination med mat. Vill inte ha måsskit i huvudet.

1 Comment »

The URI to TrackBack this entry is: http://annes.blogsome.com/2008/07/07/det-ar-mandag-morgooooonnnnn-2/trackback/

  1. Svensken har ingen aning om vad “släppa loss” är. Han tror det är när han ligger dyngrak på en bänk i Kungsan.

    Comment by Håkan Bergman — July 7, 2008 @ 2:18 pm

RSS feed for comments on this post.

Leave a comment

Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>



Anti-spam measure: please retype the above text into the box provided.






















Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Hadley Wickham