Som den surgroda jag är
Så sitter jag ensam här. Maken är ute med hunden och springer.I huvudet på mig då det ringer.Jag kan inte springa,jag får inte gå. Sitt stilla på stolen och sura då.Med håret i tofs och med babsan tröja???.Kan jag i bästa fall knäna böja,situps och gäddhäng kan tränas bort. Jag ids inte livet är tröttsamt och tålamodet kort.
Jag ser mig själv jogga över sten och stock.Graciöst jag svävar som en bergsgetabock. Kroppen njuter och jag likaså.Jag får väl cykla imorgon ändå.Att cykla är plågsamt för delar av kropp.Jag förstår helt klart varför de har cykelbrallan fyllt opp. Med vadd ut i baken det måste vara bra.Vaddering i grenen skulle jag också vilja ha.Det skaver och smärtar i grenen rätt bra. Ha aldrig jeans när ni cyklar. Mummelbyxor ska det då va. 
Anne suckar!!
Härligt skrivet hjärtat! Hoppas att du snart susar fram på järnhästen!
pöss
Comment by Maria — June 26, 2008 @ 7:01 am