Livet som sådant

Sitter här en lördag kväll kl 22.20. Är man inte lite sorglig då???

Anne som är urless på det mesta ikväll.

Som attan är det och det blåser isbjörnar runt knutarna.Vi är hundvakter åt den fagra Molly hela dagen. Båda hundarna föredrar att vara ute och försöker rida på varandra för att visa vem som bestämmer. Jag tar in dem en stund och raskt vill de ut igen.

Igår var en dag då alla tre killarna dvs barnbarnen invaderade sin mormors hus. De kom lagom till frukost som de redan intagit i sitt hem. jag försökte äta mellan kraven på dataspel,Pippifilm eller Melker som tullade i barskåpet. Är man ett och ett halvt år kan man gott vänta ett tag till med spriten.

Vi var ute på gården i dryga timmen och lekte, vi åt mellis,lunch och mera mat. Melker sov när storkillarna åt så han fick lunch senare. Då passade även jag på att äta lite soppa. Barnen fick pannkakor.Eftersom jag åt soppa ville alla andra också ha soppa. Jag tror jag dukade fram och dukade av och diskade (laddade diskmaskinen) mest hela dagen.När morfar kommit hem tog busandet över. Vi härjade som galningar lagom fram tills mamma Lina kom efter kl 15.00. När jag ätit middag lite senare stupade jag som en slagen hjälte i soffan och toksomnade strax innan 19.00.

Elias började diskutera döden vid matbordet. De anser inte att jag är gammal men gammelmormor är det och Linus har minsann en mormor som är nästan 100 år och kan dö närsomhelst. Jag frågade då när de tror att jag ska dö och fick svaret "I augusti". Det är det som är så skönt med barn. De har inga tidsbegrepp. Vad skönt det vore att slippa just stressen och tiden.